lyckostjarna

blev en dag som jag inte tänkt... Jag började dagen bra med en promenad. Efter lunch åkt jag iväg med hunden och köpte en sele. Perfekt sitter den 50:- = bra.
Jag kände att vädret var underbart så jag fick för mig att åka till skogen så hunden fick ströva runt lite och jag mysa i solen.
Jag ringde till exet, ja jag vet att jag inte ska prata och träffa honom *skäms* men det är bara så att jag älskar den mannen och det är bara att acceptera det och vad jag ska göra åt det vet jag inte. Han kramade mig...det förstod jag att han skulle göra. Finns ingen underbarare att krama...njuter av varje sekund... tänk att jag känner så ibland och ibland är jag rädd för honom....vad är det för fel på mig...varför tycker jag så mycket om en människa som ibland kan vara så dum och ibland såå underbar???!!!
För mig måste han nog vara död i mina ögon och måste verkligen jobba med mig själv för att låta honom vara död och inte kontakta honom.... Jag förlänger ju bara sörjandet av honom hela tiden när jag träffar honom så här... Vilken jubelidiot jag är......

Nu strax ska jag och vovven strax ge oss i väg på kurs för att lära oss lite nya roliga saker.

Känner mig pigg men ändå trött på nåt vis. Ont i huvudet nästan hela dagen med korta uppehåll. Ont i nacken också. Det är som att det strålar från skulderbladen upp till backen och sen till huvudet.