lyckostjarna

Nu har jag precis varit ut med vovven och då kom jag och tänka på barnens pappa.
Igår kom nämligen flickan och sa att tvillingarnas mamma hade pratat med min flicka om saker som mitt ex gjort mot hennes barn.
När jag fick veta detta av min dotter blev jag alldeled skakig och ont i axlarna:-(
I alla fall så började jag att tänka på detta nu när jag var ute. Hur mycket har min relation med barnens pappa påverkat mina beslut med mitt ex. Han strunatade ju i mig och barnen. Han valde att jobba jättemycket istället för att vara med mig och barnen. Innan barnen glömde han av mig pga att han jobbade, han skulle hämta mig men glömde mig. Hur viktig känner man sig då på en skala? Värdelös kan jag tala om.
V hade ett kompisförhållande i slutet. Jag var ibland så arg på honom pga att han var så nonchalant över att inte berätta och meddela mig saker.

När jag träffade mitt ex kände jag mig helt underbar. Jag kunde ligga på samma ställe i flera timmar och bara kramas och mysa. Något som jag aldrig klarat med barnens pappa, han ville aldrig. Jag somnade av att exet pratade. Jag tyckte att det var så mysigt att ligga stilla och lysna på hans röst. Det gjorde mig inget vad han sa bara att han pratade.

Trist att det blev som det blev.
Skulle vara intressant att veta vad och när och hur mina föräldrar fick neg syn på honom. Varför var mamma tvungen att säga att hon tyckte att han var bra för att komma bort från barnens pappa men att det där är inget att ha. Hon sågade mina känslor vid fotknölarna!
Det är mycket som hänt och varför vill jag vaa alla till lags. Varför kunde jag inte bara skitit i vad mamma sa och fått vidare med det jag ville. Det var sen mycket runt exets fd men det blev inte bättre av att jag mådde dåligt av vad andra tyckte och tänkte........

Tänk vad jag påverkas av andra...vill helst att andra ska vara nöjd innan jag själv är det........

Jag orkar inte med denna trötthet mer. Vill vara pigg nu. Jag har ju vilat i flera dagar men jag blir inte piggare i alla fall. Vart ska detta sluta???!!

Jag har precis varit på en liten promenad med hunden på isen, det kluckar så där lite obehagligt så man inte vet om isen ska släppa eller inte. Soligt och fint men jag blir ändå så trött att jag måste gå hem. Jag blir liksom skakig i kroppen när jag blir trött...orkar knappt skriva här. Är det medicinen som gör mig så matt så vill jag inte ha den längre nu vill jag vara som vanligt!

Jag tränade ligg och ligg kvar med vovvsingen min men hon ville inte alls ligga kvar på isen....kanske dumt att träna där om hon tycker att det blir för kallt. Skulle så gärna vilja åka till ett ställe och träna hunden i dag kl 12 men hur ska jag orka det??! Jag vill jag vill jag vill jag vill men jag orkar inte! Jag blir så ledsen att jag inte orkar.

har jag just kokat så nu ska jag bara hämta det...hunden ligger på mina ben så inte kan jag stiga upp just nu

Jag skäms lite..jag svarade exet med annan text än vad jag hade bestämt. Han har min cykel så jag vill att han lagar den, punktering bak och med alla växlar kan jag tyvärr inte själv, jag har provat men gav upp.

Nu har jag just ätit middag lite rester från förra veckan.
Trött som vanligt och speciellt i ögonen, känns som att ögonen är på halvlyse.
Ont i huvudet, det verkar inte ge sig. Inte så farligt så att jag måste ta tablett för det men det finns där hela tiden...

Nu kaffe!!

Fick nyss ett sms av mitt ex...vill du se... en dvd film...han vet att jag vill se den och då har han återigen något som kopplar ihop oss men skulle jag säga det så oh nej inte var det därför

Nä nu orkar inte min kropp mer måste lägga mig och vila...skakar obehagligt....
Duchad och klar så nu blir det soffan

*Lyckostjärna*

...värker så jag blir tokig...varför har jag så ont i huvudet i dag?
Jag vill vara pigg nu! Vad ska jag göra för att bli pigg!!!???

Inte slapp jag sms från exet i går, nog sms:ade han att han så gärna vill prata med mig. Han ska göra allt för mig blablabla...har han inte tänkt ge sig eller vad? Jag har nu gett mig den på att jag inte ska ringa honom och inte svara på sms och svarar jag så ska där stå: Låt mig vara! Jag ska verkligen försöka att skriva av mig här för att slippa ringa/sms:a exet. Det blir inget bättre att prata med honom som en klok vän sa en gång.

Tog mig ut i dag och då hade jag tur att träffa på frannhunden och hans matte också. Vi gick till isen. Där bubblade det ett obehagligt bubbel som gjorde att vi inte gick så långt ut. Vi träffade också på en aussie vovve och hennes matte och husse var döva, det var kul för jag fick teckna lite:-)

Ont i ryggen upp mot axlarna har jag också känner jag.

Jag vill bli pigg!!!

Ska lägga mig i soffan och se en film...
Koka kaffe först....

Tänk att mina ögonlock är så vansinnigt tunga, vill helst bara sova men lägger jag mig kan jag ändå inte sova. Fattar inte vad som hänt med min kropp.

Om en vecka ska jag och ta nya prover och sen ska jag till min läkare...vad ska hon säga...vad händer då? Ska jag tillbaka och jobba? Jag hoppas innerligt att jag är pigg och vaken nästa vecka, vill jobba men ska jag vara så här då går det inte.....

Mitt ex har inte hört av sig på två dagar snart...wow! Tänk om han förstått nu att jag vill vara själv...!! :-)
Tänk vad konstigt det blev sedan jag träffade honom.
Min mamma tyckte att det var bra att jag träffat onom men bara för att det kanske hjälpte mig att komma iväg från barnens pappa. Hon enligt mig gav honom ingen chans..var det jag som blev kär i honom så att jag inte såg vad alla andra såg...att han var en smygalkoholist och nertryckare????? Vad var det som gjorde att jag gick på allt...känslor...är det så enkelt eller svårt kanske, beror väl på hur man ser det....

Vad i människan gör att man går tillbaka till dessa män trots att dem gör en illa. Hur kan man vara så idiotisk och dum...kärleken gör en blind är det så?

Jag kommer ihåg en situation när jag av någon anledning gjort något så att jag tyckte att han blev obehaglig så att jag tog min bil och for. Jag stannade på stadens coop-parkering och där satt jag och väntade på att bilen skulle sluta koka (gammal, skruttig bil hade jag) för att kunna fortsätta köra hem till mig.
Vaför flyttade jag dit.....jo en kompis tyckte att jag skulle börja leva och sluta må dåligt över mitt kraschade äktenskap. Jag kände då att jaja ge det ett försök men det var det sämsta jag gjort för då brakade hela helvetet igång ordentligt.

...ute och det är så fint. Jag tog mig i kragen och gick ut på en promenad, kan inte skada med lite solljus. Jag gick till återvinningen för att se om jag kunde fynda något. Tyg hittade jag såklar som alltid men jag orkar ändå inte sy som jag vill så jag köpte bara en brun duk som jag ska ha i hallen på min byrå.

Hittade ett pyssel som jag kanske kan klara av och det var en stickad smal orm som man syr ihop till en stor kringla. Jättfint och enkelt att ha på köksstolarna. Kanske får prova......

Min chef ringde i morse och hörde hur det var... efter någon timma ringde arbetskompisarna...lite kul att få några samtal från jobbet.

Jag är fortfarande otrolig trött men jag är nöjd att jag gick promenaden.

Tänk att jag kan vara så trött och aldrig bli riktigt pigg. Nu är jag less på att vara trött! Jag vill vara pigg och alert och vara den person jag är, den som alltid har nåt på gång. Nu sitter jag bara! Pigghet var är du??
Jag vill vakna och känna mig pigg, att den nya dagen är värd att komma!

Tur jag har min älskade hund, hur skulle det annars gå, hur skule jag annars må! Hon ger mig livet en menig, hon får mig att skratta. Jag skrattar på ett naturligt sätt med henne..skrattar inte så mycket längre...fy vad tråkigt!

Hej!
Får se hur detta kommer att bli. Vem kommer att läsa vad jag har att skriva. Detta blir intressant! En ny resa i livet att skriva ner tankar online:-)


En sammanfattning av mitt liv och vad jag kommer att skriva om:

Jag är en helt vanlig tjej på 35 år som varit med den hårda vägen i livet, Inte så att jag har varit dödssjuk eller att någon av mina närmast anhöriga varit dödssjuk. Jag tror att det är olika för varje person vad som är jobbigt i livet bereoende på vad man har varit med om.

När jag var liten hade jag en dröm om att bo på en bondgård med en massa djur och en familj som var mig kär. Så blev inte mitt liv och det är väl en sorg i sig men jag fick göra annat i stället och lära mig andra saker.

När jag gick skola var jag inte den populära utan snarare den "udda". Jag försökte nog med alla medel att få vara med och vara "normal". Varför jag egentligen hamnade utanför det vet jag inte...kanske kompisar, föräldrar jag vet inte. Jag tror att mitt, om jag kallar det utanförskap gjorde att jag drog mig mer och mer till djur. Hade jag chansen gick jag till människor som hade hund. Hundar äskar dig som du är. Jag behövde aldrig göra mig till på något sätt för att det skulle vilja vara med mig. Jag kunde sitta timtal med en hund bredvid mig. Jag önskade hela tiden att jag skulle få en egen hund, jag läste och läste och kom fram till att det var en bedlingtonterrier jag ville ha.
Jag fick ingen egen hund som jag ville, men en dag berättade pappa att vi skulle få en 4:årig Labradorhanne om vi ville. Jag blev så klart överlycklig! Vi hämtade hunden och han låg alltid i min säng till dess jag somnat. Han fick mycket av min tid och min kärlek.  Jag var vid denna tid tonåring och min tid gick till hunden och stadens lokala fritidslokal för ungdommar.

Ungefär i denna tid började jag formulera mitt liv hur det skulle se ut och vad jag skulle göra. Man, utbildning att jobba med barn, två barn, hus och hund. Ja, då var det klart.....bara att börja leta efter mitt liv.....

En fråga som snurrar i mitt huvud är varför har jag alltid sjort det andra velat att jag ska göra...varför kan jag inte bestämma själv vad jag vill???!!!


Man, katt, hund (som inte blev som jag ville utan som jag trodde skulle bli bra för den jag levde med), utbildade mig till fritidspedagog, två barn för det var ju det jag bestämt, jobbig graviditeter med bla ett epilepsianfall som jag fortfarande inte vet varför jag fick, kanske att min kropp sa ifrån, första barnet hade kolik och sprang från 9 mån ålder=blev inte heller som i min fantasi.

Mitt största misslyckande var nog när den yngsta var 2 år och jag valde att skilja mig från den man jag skulle leva mitt liv med. Han, enligt mig brydde sig aldrig om mig och barnen. Jag skule klara allt själv (enligt mig själv) mannen jag levt med visste  knappt om att den äldsta skrikigt så mycket som han gjorde. Jag vet inte i dag varför jag är så "kan själv"...kanske har med uppfostran att göra....hoppas att hitta svaret någon gång.....

Jag träffade ganska snabbt en ny kärlek i mitt liv. Levde med honom i tron om att detta var mitt liv... det jag inte visste då var att han hade ett ex som var arg på honom. Allt detta slutade i katastrof med kontrollerande, svartsjuka, och till sist alkohol. Jag stod helt plötsligt i en återvändsgränd och det kändes som att jag inte tog mig någonstans. Den man jag älskade drack alkohol och jag hade ett jobb som tog mer än normalt, ta hand om barnen....ja allt blev kaos. Jag flyttade efter 3 år med denna man i all hast till mina föräldrar och bodde där tre månader till jag hittat ett eget ställe att bo på.

Efter att jobbet blivit mycket lugnare, jag köpt en hund som jag vill ha och som bara är min, det är lugnt hemma blev jag så trött så trött...... sitter nu här och har tänkt skriva ner det jag tänker på och det i min förhoppning att jag ska må bättre och få ett liv som jag trivs med och som JAG vill leva.

Jag har alltid tänkt positivt och kommer nog alltid att göra!
Visst önskar jag vissa dagar att jag skulle få Cancer eller annan dödlig sjukdom för att slippa. Vilken tur att jag har min hund!


*Lyckostjärna*