lyckostjarna

Nu har jag precis varit ut med vovven och då kom jag och tänka på barnens pappa.
Igår kom nämligen flickan och sa att tvillingarnas mamma hade pratat med min flicka om saker som mitt ex gjort mot hennes barn.
När jag fick veta detta av min dotter blev jag alldeled skakig och ont i axlarna:-(
I alla fall så började jag att tänka på detta nu när jag var ute. Hur mycket har min relation med barnens pappa påverkat mina beslut med mitt ex. Han strunatade ju i mig och barnen. Han valde att jobba jättemycket istället för att vara med mig och barnen. Innan barnen glömde han av mig pga att han jobbade, han skulle hämta mig men glömde mig. Hur viktig känner man sig då på en skala? Värdelös kan jag tala om.
V hade ett kompisförhållande i slutet. Jag var ibland så arg på honom pga att han var så nonchalant över att inte berätta och meddela mig saker.

När jag träffade mitt ex kände jag mig helt underbar. Jag kunde ligga på samma ställe i flera timmar och bara kramas och mysa. Något som jag aldrig klarat med barnens pappa, han ville aldrig. Jag somnade av att exet pratade. Jag tyckte att det var så mysigt att ligga stilla och lysna på hans röst. Det gjorde mig inget vad han sa bara att han pratade.

Trist att det blev som det blev.
Skulle vara intressant att veta vad och när och hur mina föräldrar fick neg syn på honom. Varför var mamma tvungen att säga att hon tyckte att han var bra för att komma bort från barnens pappa men att det där är inget att ha. Hon sågade mina känslor vid fotknölarna!
Det är mycket som hänt och varför vill jag vaa alla till lags. Varför kunde jag inte bara skitit i vad mamma sa och fått vidare med det jag ville. Det var sen mycket runt exets fd men det blev inte bättre av att jag mådde dåligt av vad andra tyckte och tänkte........

Tänk vad jag påverkas av andra...vill helst att andra ska vara nöjd innan jag själv är det........