lyckostjarna

Nu har jag en vecka kvar på min sjukskrvning...

Har funderat lite på vad jag egentligen skrev i går..... jag menar absolut inte att jag varit med om dem västa sakerna...jag vet att det finns dem som varit med om mycket värre saker och situationer.
Jag funderar mycket på om jag överdriver allt jag känner??! Kanske är så, svårt att veta..
Min kropp är i dag väldigt tung...känns som att den väger ton.
Jag har varit ut med hunden och sen har jag inte gjort så mycket mer....ska ta mig ut och gå...det SKA jag...innan mörkret kommer. Spelar ingen roll hur tung kroppen är så ska jag ut....det sägs hela kropp och knopp att vara ute och röra på sig. Ringträning med hunden ev...

I går var en dag med mycket fix och trix....var till stan för att miljöträna hunden, köpte present, köpt nytt minneskort till kameran Orsak hunden ätit upp det gamla., köpte en spegel till v-rummet.... När jag kom hem var jag alldeles tung i kroppen och trött..... men om man klarar att göra alla det jag gjorde så kanske jag inte är så krasslig ändå. När jag kom hem i går var det meningen att jag bara skulle äta och sen iväg med hunden och träna.... som tur var fick jag medelande om att det blev inställt... vilken skön känsla i kroppen jag fick då....jag var trött och slut i kroppen så egentligen orkade jag inte mer. Jag vet av erfarenhet att jag skulle tvingat mig i väg eftersom jag lovat att komma....


Mitt kära ex ringde och var irriterad på mig i går morse..att jag valde att vara med dem där knarkarna (hundens uppfödare) än med honom. Han som är så bra, han som inte gör någon annan illa....pyttsan, bullshit!!
Han berättade att han minsann skulle vara med sin son senare under dagen eftersom att sonen ville det. Han fick ju då tillfället att säga att jag inte fick vara med mia barn....vart han då fick det ifrån....jag har mina barn varannan vecka och har bra kotakt med deras pappa så vi har bytt helg eftersom farmor och farfar kom i helgen.
När det gått någon timma ringde exet upp igen...jag var dum nog och frågade -skulle inte du i väg? Ja, han hade varit i väg och hunnit hem igen. Det värsta är att jag tror honom inte...han hade för rasslig röst som när han brukar sova bort en hel dag. Han var så trevlig och han älskar mig osv blabla ta in på ett behandlingshem då kanske han får vara med mig.

Nä nu ska jag nog ge upp...kan ju inte sitta här och skriva.... det blir nog tråkigt att läsa när det blir så långt...något inlägg kanske jag skriver om varför jag tycker att han ska ta in på behanlingshem..

Nu ska jag vila, fy så trött jag blev....